Mina barn och jag
Mina barn och jag
lördag 29 oktober 2011
Hemma!
Vi får en hel helg hemma! Underbart att vakna hemma tända i spisen och njuta av en kopp kaffe en god kopp kaffe som inte har några som helst likheter med sjukhuskaffet. Idag ska jag och Alex shoppa skor man får passa på när tillfälle finns och han inte är så infektionskänslig. Annars tänker vi bara njuta av att Alex mår bra och vi får vara hemma och bara gotta oss med familjen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej kära Ulrica,
SvaraRaderaJag är Stina, mamma till Elsa. Vi träffades på NÄL den 12-14 september då vi var där för Elsas Methotrexatebehandling och ni låg på rum 20.
Igår fann jag din blogg av en slump, jag googlade på något ord som har med Elsas Leukemi att göra och så fann jag en blogg om er. Det måste vara ödet som gjorde så efter som jag har tänkt på er så mycket, ni har ofta, ofta varit i mina tankar och det gör mig ont att läsa att ni har varit så mycket på NÄL och Östra.
Elva veckor är en lång tid, men som du skriver; Vad gör man inte? Man gör allt. Vi har legat inne 60 dagar, lilla E och jag och det tycker omgivningen är mycket och naturligtvis tycker jag det också, men nu var det så. Vi hade inget val och lilla E var i ett så dåligt skick att vi inte hade kunnat vara hemma.
Nu är vi hemma igen och ingenting känns mer underbart. Att göra de vanliga sakerna, tillsammans.
Ni har vi inte legat inne sedan den förra högdosbehandlingen. Åtta veckor hemma, utan en enda liten infektion, febertopp eller annat som krånglat. Vi har till och med vågat resa till Stockholm! Hemsjukvården kommer en dag i veckan och tar de sedvanliga blodproverna och dagen efter ringer Berit eller Birgitta med prosvaren. Det har funkat väldigt bra.
Nästa vecka, den 7/11 kommer vi till NÄL för nästa högdosbehandling. Syskonen, Nils och Signe kommer vara med oss. Storebrorsan Albin stannar hemma med pappa, för honom är skolan och kompisar det viktigaste - som det skall vara när man är elva år och pappa arbetar som vanligt. Nils och Signe vill vara med mig och Elsa, vi var i från varandra så mycket i våras och nu vill vi vara tillsammans. Jämt. Min höggravid syster skall också vara med oss, hon skall föda vilken dag som helst, men vill gärna vara med oss ett par dagar på NÄL. Det är gott att ha en extra vuxen med sig, om något händer med Elsa, man vet ju aldrig. Nu råkar jag ha med mig en stor, oformlig val, men det går bra det också, ;-)
Det skulle vara roligt att träffa er då - men jag hoppas naturligtvis att ni inte är där utan att ni får vara hemma nästa vecka och alltid efter det. Elda i kaminen, dricka hembryggt kaffe, ta en promenad och göra de vanliga hemmasakerna som nu betyder mer än någonsin tidigare.
Livet kommer aldrig mer att bli som vanligt, men det är inte sämre på något sätt, bara mycket, mycket annorlunda. Alla vi morsor som suttit i den röda soffan i Onkologrummet, vi delar något som ingen annan mamma i världen kan förstå.
Får jag lov att fortsätta följer er i bloggen? Jag vill inte läsa utan att du vet att jag följer er och jag lovar att skriva kommentarer till er lite då och då. Hälsa Alexander så innerligt mycket och dina andra fina killar. Jag önskar er allt, allt gott.
Kram, Stina
Hej Stina! Så kul att höra ifrån dig. Du och Elsa har varit i mina tankar också och jag blir så glad att höra att det går så bra för er! Du får jättegärna läsa bloggen den har varit lite av en terapi för mig och Alex att skriva. Skulle vara så kul att träffa er igen även om jag såklart hoppas att vi kan hålla oss borta från NÄL ett tag nu. Idag fick vi positivt besked Alex tumör har blivit mycket mindre så idag vågar vi fira litegrann! Hoppas hälsan håller i sig och att vi hörs och syns snart! hälsa din lilla familj och såklart en extra kram till Elsa. Kram Ulrica
SvaraRaderaUnderbara, underbara nyheter! Nu skall ni fira ordentligt! Vilka kämpar vi är mammor till, modigast i världen!
SvaraRaderaÄr ni hemma nu? Skall ni på behandling snart igen?
mejla mig gärna; stinaabrahamssonorust@hotmail.com
Kram!