Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
söndag 9 oktober 2011
Att känna sig levande igen!
Fortfarande på NÄl.väntar just nu på om Alex är tillräckligt bra att starta sin behandling imorgon. Han mår inte riktigt bra magen är ur form och han vill inte äta. Nu har han blivit andfådd med så de ska röntga lungorna ikväll för säkerhetens skull så att han inte har fått någon lunginflammation eller så. Det tar verkligen aldrig slut. Så fort något blir bra så händer något nytt. Jag tycker så synd om Alex men han klagar inte han kämpar på och finner sig i allt. Han är så stark. önskar jag hade lite av hans styrka. Vi har haft permis idag och jag gav mig ut på golfbanan i en och en halv timme. Gissa om jag kände mig levande igen! Det var otroligt skönt att så för bara några minuter i taget tänka på något annat än cancer. Mitt energiförråd fylldes på och det behövdes. Hann också med att ge Christoffer lite mammatid och vi hade lite spa behandling hemma tillsammans. Jag fick också en jättefin teckning av C där han skrivit att jag är den bästa mamman i världen. Oj va det värmde! Den fina teckningen ligger nu i plånboken så jag kan kika på den när det blir jobbigt. Den kommer jag behöva framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad underbart skrivet. Älskar dig........
SvaraRadera