Resfeber!!

Jösses vilken resfeber vi har, eller rättare sagt jag! Killarna är som vanligt och verkar inte alls stressade över att om två dagar är vi på väg till en annan världsdel i en plåtburk 11000 m över Atlanten. Jag själv är livrädd! 13 timmar tar resan!

Men när vi landar är vi i USA en dröm jag haft länge och det väger såklart upp sättet vi måste ta oss dit på!

Jag är iallafall laddad till tänderna med alla möjliga mediciner och alternativ i hopp om att jag då verkligen kommer att gå på planet.Nicklas kom på en super idé om jag nu skulle få för mig att fly från Landvetter är strategin att killarna går igenom gaten före mig, vilket betyder att jag faktiskt måste gå efter! Troligtvis är det enda lösningen för att jag faktiskt kommer att sätta mig på planet.

Så långt är strategin klar. Nästa strategi är att så långt som möjligt försöka glömma sillburken jag sitter i genom förbundna ögon och hög musik. Inser själv att det kommer bli jobbigt och framförallt osocialt mot mitt resesällskap men men vad ska man göra?

Jag hoppas och tror att resan går snabbt och utan alltför mycket hoppande.

Nej nu är det dags att åter packa, har packat så mycket och så länge att jag glömt vad jag lagt ner. 

Så nu är det dags igen att åter öppna resväskan och inse hur mycket jag faktiskt glömt att packa ner, jag måste helt enkelt ha glömt något då jag är 3 kg under maxgränsen...och det händer bara inte mig

Min fighter vann över cancern!!

Nu har såret efter port a cathen läkt och Alexander börjar verkligen känna sig som sig själv igen.
Det har till och med blivit dags att beställa tid hos frisören! Svårt att tro att återhämtningen ändå gått så snabbt!
Om en och en halv månad väntar ny röntgen och tills dess kan vi knappast göra något annat än att försöka hitta tillbaka till vårt liv. Vi är på god väg...Alexander går nu fulltid i skolan och mår riktigt bra förutom att han är rejält förkyld. Vi andra har klarat oss än så länge men det dröjer nog inte länge förrens även vi börjar snuva och hosta.
Förra helgen hade vi besök av en familj med en kille i Alex ålder som också kämpat mot cancer och vunnit!
Killarna har blivit goda vänner. De har följts åt genom behandlingen, blev färdigbehandlade samtidigt och fick samma svar på slutröntgen. En liten rest på 1 och en halv cm är det enda spår som finns kvar att något som kunde tagit deras liv nu endast är ett minne blott.
Vi firade, pratade och grät om vartannat. Det var verkligen en fantastisk dag!
I sommar ska killarna på cancerläger tillsammans! Där får de träffa fler ungdomar som överlevt cancern!
Givetvis är oron kvar att cancern kommer tillbaka vet inte hur man ska leva med den, men vi firade att just idag är de friska! Just idag har de kämpat och vunnit över det värsta tänkbara! Idag finns bara lycka vem vet hur morgondagen ser ut?

Operera ut port à cath

Nu är äntligen den hatade och älskade port à cath borta ut Alexanders kropp. Den ligger nu som en souvenir i en burk på hatthyllan där den hör hemma! Nu är alltså sista spåret av att Alex har haft cancer borta!
Själva operationen gick hur bra som helst egentligen skulle han sövas men han fixade det med endast lokalbedövning! Vilken kille! Nu har han däremot ont och det blöder en del från såret vi kan bara hoppas o tro att det läker fint utan komplikationer! Han fick penicillin i förebyggande syfte!
Dessutom fick han influensasprutan igen så vi hoppas att den hinner verka snabbt influensan har ju kommit hit i trakterna men peppar peppar vi har hållt oss friska!
Han fick också en boost av tidigare vaccinationer. Så man kan lugnt säga att han blivit rejält stucken idag!
Jag är bara så glad att det är över!
Bästa NÄL vilken suverän vård ni gett Alex under hela hösten! Och idag kan man verkligen tala om vård i toppklass!

Minst sagt en otursdag!

Dagen började med ett besök man absolut inte vill göra mer än en gång per år..med andra ord bilbesiktningen! Givetvis räckte det inte med ett besök i år utan kom ut med ett relativt välfyllt papper!
Bland annat så var bränslesystemet sönder men inte så trasigt som det var när jag körde därifrån. Resultatet av detta blev att bilen nu drar minst 3 liter milen så den är i det närmaste okörbar! Lite tur hade jag dock, lyckades hitta dyra delar till billigt pris på skroten så lagas ska den iallafall. Men än så länge får bilen snällt stanna på garageuppfarten. Dagen fortsätter med ett besök på NÄL för att skriva i papper inför Alexa borttagning av porten. Väl där glömmer jag givetvis det jag skulle hämta och fick snällt återvända till onkologen.
Så var det dags för god lunch och en snabbtitt på KICKS. överlycklig att jag hittade billigt nagellack men när jag stod i kassan insåg jag att detta kommer bli allt annat än billigt. Jag tappade givetvis min Iphone även kallad mitt liv så nu finns ingen bild bara skärmen ser bara ut som farmors gamla tapeter.

Äntligen lämnar vi Trollhättan och inser igen hur mycket bilen läcker bensin, resultatet blev att be en stilla bön och köra på ångorna hem!
Äntligen sitta i soffan men icke nu ska det ringas till försäkringskassan och gissa jag har plats 92 i kön!
Jag inser att det inte är min dag så jag beslutar mig för att inget mer gör idag, tror det är säkrast att lägga sig på soffan och gotta mig....för inget kan väl gå fel där?