Vill sova!!!!!

Om man bara kunde börja sova! Sömnen eller snarare bristen på den är fruktansvärt jobbig!
Vad ska krävas för en god natts sömn? Tränar nu på gymmet 6 dagar i veckan utöver det så är det långa hundpromenader plus allt vardagsjobb! Borde jag inte bli trött snart så jag somnar av ren utmattning?
Hoppas vår resa kommer ändra på detta om inte annat borde väl jetlagen ta knäcken på mig så jag sover?
Tips eftersöks!

Port à cath

Kan knappt tro att det är dags att ta bort Alexanders port à cath! Den 6 mars är det dags! Äntligen försvinner den och med den också det sista kroppsliga beviset på vad min stackars pojk gått igenom! På något sätt är det ju också ett bevis på att de faktiskt tror att cancern är borta! Vi firar såklart samtidigt som man funderar över framtiden. Igår hade Alex ont i nacken och som orolig fd cancermamma som jag numera kallar mig blev jag givetvis livrädd! Är skiten tillbaka? Har skiten satt sig i nacken? Efter en stunds hysteri insåg jag dock att det troliga faktiskt var att han legat illa.. Herregud hur länge ska man överreagera för minsta lilla?
Har så svårt att förstå att cancer faktiskt kan vara borta och aldrig komma tillbaka!
Jag står fortfarande i högsta beredskap ifall den skulle dyka upp igen.
Inser såklart att man inte kan leva så men det tar nog tid innan jag kommer dit!
Man får lära sig att leva i nuet! Det är ju det enda man kan göra idag mår han bra idag är vi lyckliga familjen!

Restrubbel

En underbar sportlovsdag och jag har njutit av en härlig skogspromenad i solen. Tyvärr lyckades jag inte muta barnen ordentligt bra för att de skulle följa med.
Har iallafall planerat lite uteaktiviteter och korvgrillning nu i veckan hoppas bara jag slipper sitta med engångsgrillen  själv med enbart hunden som sällskap mitt ute i skogen...
Hela dagen igår gick åt att jaga flygbiljetter och jag har lärt mig att den sämsta absolut värsta flygsajten måste vara Mytrip! Beställde säkert 10 gånger igår men så var det fullt på flyget klickade vidare på sajtens rekommenderade ersättningsflyg och vad händer...givetvis måste man fylla i alla uppgifter på alla igen och sedan blir skärmen svart. Har nu gett upp och funderar över att åka till Gran Canaria istället....nej inte allvarligt såklart...

Flygrädd

Så var ytterligare en kontrollröntgen avklarad och vi sitter åter som på nålar inför resultatet. Tar det aldrig slut?
det alla ser frammot nu är att vi ska få åka till USA tack vare bästa pappa! En sådan underbar present som kommer hjälpa oss att ladda våra batterier! Få komma iväg! tänk att det ens är möjligt? det var ju inte längesedan som vi alla var instängda på NÄL och Östra och vi var så glada att ens få komma hem några timmar, nu finns det en möjlighet att åka till Florida och njuta av sol och bad, mat och förstås golf!
Vi hoppas nu att vi får ett ordentligt klartecken från onkologen att vi kan åka utan att det skulle vara farligt för Alex. Östra har redan gett klartecken men det var innan de såg att Alex vita blodkroppar ännu inte hämtat sig och har inte riktigt förstått om detta skulle kunna krångla till det med resan eller inte. Onksköterskan sa att det är vanligt att det hoppar lite upp och ner!
Med resan kommer också min flygrädsla fram i ljuset. Jag är verkligen livrädd! Detta faktum i kombination att barnen aldrig flugit borde väl vara kanon? eller?
Hatar verkligen flygplan blir klaustrofobisk bara av tanken......men sätter jag mig inte på flyget så kommer jag heller ingenstans så det är väl bara att hoppa på. Har några planer för hur detta ska gå till.

1 lugnande medicin med extra styrka
2 en sömntablett som håller i 17 timmar och av en sådan sort att jag inte minns att jag flugit..gissar att de inte finns på apoteket?
3 ett antal öl fint fördelat över dagen med en whiskey till efterrätt
4 en extra filt att dra över huvudet som också får vara där under hela flygresan
5 tigga mig till en buisnessbiljett med förklaringen att jag inte kan vill eller måste sitta på rumpan i 17 timmar...

till Florida ska jag iallafall oavsett vilket alternativ som krävs för att jag ska komma dit....inget kan väl vara värre än hösten vi gått igenom....

Mardrömmar

Idag är det en sådan morgon när man undrar om man någonsin kommer att få sova en hel natt igen. Mardrömmarna avlöser varandra och jag undrar om de någonsin kommer att försvinna? Vi har varit på Östra och träffat läkaren där och hon tyckte allt såg bra ut. Nästa röntgen är på tisdag och då hoppas vi få reda på om den lille klumpen växt eller inte. Har den inte det så släpper de det och Alexander behöver bara röntgas var tredje månad. Om den ändrat sig sätts nya mediciner in. Där är vi idag vet inte så mycket mer än så och det känns ju som att det verkligen är på rätt väg...men orolig är man såklart ändå.
Trodde jag skulle kunna börja slappna av efter besöket på Östra men inte då... det känns fortfarande väldigt jobbigt. Alexander däremot börjar så smått gå tillbaks till vardagen och njuter av att få vara i skolan igen. Starka killen han har på något sätt börjat lägga "cancerskiten" bakom sig, så långt har inte mamma kommit ännu...