Port à cath

Kan knappt tro att det är dags att ta bort Alexanders port à cath! Den 6 mars är det dags! Äntligen försvinner den och med den också det sista kroppsliga beviset på vad min stackars pojk gått igenom! På något sätt är det ju också ett bevis på att de faktiskt tror att cancern är borta! Vi firar såklart samtidigt som man funderar över framtiden. Igår hade Alex ont i nacken och som orolig fd cancermamma som jag numera kallar mig blev jag givetvis livrädd! Är skiten tillbaka? Har skiten satt sig i nacken? Efter en stunds hysteri insåg jag dock att det troliga faktiskt var att han legat illa.. Herregud hur länge ska man överreagera för minsta lilla?
Har så svårt att förstå att cancer faktiskt kan vara borta och aldrig komma tillbaka!
Jag står fortfarande i högsta beredskap ifall den skulle dyka upp igen.
Inser såklart att man inte kan leva så men det tar nog tid innan jag kommer dit!
Man får lära sig att leva i nuet! Det är ju det enda man kan göra idag mår han bra idag är vi lyckliga familjen!