Golfrunda i underbart väder

Vaknade till ett regnigt småland i morse. Bestämde mig för att trotsa vädret och ge mig ut på en golfrunda. Det bästa med golfen är att man inte kan tänka på något annat än just golf, vilket är skönt då många undersökningar på min pojk väntar nästa vecka. Men även om jag bara tänkte på golf blev rundan allt annat än lyckad. Blött och regnigt och därmed känns det som man gick över en plöjd åker i fyra timmar! Skorna var flera kilo tyngre än de vanligtvis brukar vara..av lera och sten. Inte saknar man Floridas golfbanor nu? nej inte alls!
Jag älskar regn, blöta klubbor, griniga medspelare och lera som gör de mest välmanikyrerade händer att se trettio år äldre ut..Dessutom vore det ju synd att missa snålblåsten från norr som går igenom fyra lager kläder.
Nej jag saknar inte värmen och solen alls!
Var det någon som sa att det är valborg imorgon? isåfall har nog vädret missat detta datum. I maj ska det väl vara över 5 plus i allafall? Nåväl vi går ju mot ljusare och förhoppningsvis varmare tider.
Eftersom jag älskar detta vädret så mycket kanske det känns konstigt att jag redan nu planerar nästa solresa men jag anser att även om det blir en massa sol så blir det ju miljöombyte iallafall, även om jag såklart kommer saknar blöta kläder och leriga skor

Älskade Småland

Älskade Småland här i vårt sommarhus kan man verkligen ladda sina batterier! Vet egentligen inte varför jag trivs så bra här men det är nog det att det blivit vårt" hämta krafter ställe" efter cancern.när det var som värst i höstas längtade vi att vi skulle få komma hit igen, det kändes helt omöjligt då. Alex frågade någongång i början av behandlingen om han någonsin skulle få se småland igen. Nu är det iallafall fullt möjligt att åka så ofta vi vill, det finns ju inga cellgiftet, port à Cath eller infektioner som kan stoppas oss o gissa om det känns konstigt?! Underbart men konstigt! Nu sitter vi iallafall i vårt mysiga sommarhus framför öppna spisen och bara myser! Det här är livet! Vårt andrum! En tanke slår mig plötsligt när vi sitter här o myser och det är att Alex är frisk idag inget kan stoppas oss och leva livet! Vi kan göra allt! Och det ska vi göra med! Livet är för kort o sårbart för att skjuta saker på framtiden Nu gäller det att leva! Just idag är mina underbara barn här hos mig glada och friska! Mina killar är mitt allt, mitt livs kärlekar! Och just nu är jag lycklig!

CT röntgen

Den 9 maj ska Alex till CT röntgen och jag börjar redan blir nervös. Det har gått två månader sedan sist.. På ett sätt känns det såklart skönt att de kollar upp honom men röntgen ger mig också påmind om allt det hemska som Alex fått stå ut med och på något sätt ett bevis på att han faktiskt haft en handbollsstor tumör i magen! Något jag desperat vill glömma.
Jag vill gå vidare ha ett kvitto på att nu är han frisk och detta kommer aldrig hända igen. Tyvärr kan vi ju inte få det, inte på fem långa år...det känns outhärdligt. Samtidigt försöker jag tänka på att alla barn som drabbas av cancer måste ju genomgå samma sak, år av kontroller och undersökningar. det behöver ju inte betyda att läkarna tror att den kommer tillbaks utan att de anser att ta det säkra före det osäkra. Jag försöker trösta mig med det. Förstår bara inte hur man ska kunna leva så här. Hela ens världsbild är ju upp och ner, förr kunde man leva med föreställningen att en sjukdom som cancer är oerhört ovanlig och drabbar inte mitt barn, man tänkte inte ens tanken. Nu vet man ju att jo barn får cancer och det drabbade mitt barn, kan man någonsin känna sig säker på något igen? Vad är det som säger att inte också lillebror kan få cancer? Man litar liksom inte på kroppen längre. För tydligen kan ju vad som helst dyka upp...
Dessutom reagerar man såklart starkare bara man hör ordet cancer. Tycker inte det går en TV kväll utan att det kommer någon rapport om cancer, någon som drabbats och givetvis inslagen om den tomma "fjärde stolen" som vi alla cancermammor är så medvetna om..varenda gång tänker jag det kunde varit mitt barn som skulle ha suttit på den där stolen och jag blir lika kall varje gång jag tänker på det.
Alexander själv tycker också det är jobbigt att hela tiden konfronteras med cancer. Som han ser det så har han haft skiten som han kallar det, fixat behandlingen och nu är han frisk. Inte finns det väl någon anledning att tjata om det då? Önskar jag kunde tänka lite mer som Alex...kanske kommer jag dit någongång..starkaste killen!

Tillbaks till verkligheten

Så var man tillbaks till Sverige och verkligheten igen. Vi har alla haft jetlag som äntligen börjar släppa.
Ja nu är det dags att ta tag i allt man skjutit åt sidan. Redan när vi kom hem efter ett dygn på resande fot utan sömn möttes jag av en halvmeter post. Suck... Nu börjar tider till Alexanders planerade undersökningar droppa in. Den andra maj har han fått tid för ultraljud på hjärtat för att utesluta att han starka cellgiftsbehandling han fått inte skadat hjärtat på något sätt. Senare i maj blir det ny CT av buken och undersökning av njurarna. Tror iallafall han slipper KROM undersökningen som han gått igenom så många gånger på Östra och som inte är något han direkt tycker om. Blir en annan typ av röntgen på NÄL. Sedan väntar kuratorstider mm mm listan tar aldrig slut! och inför varje besök och väntan på svar blir jag alltid lika orolig. Alexander håller huvudet kallt och tycker jag ska sluta oroa mig för allt. Vet ju att han har rätt och jag har tagit en steg i rätt riktning..jag har slutat att känna på hans panna om han har feber och fiska upp tempen i tid och otid..
Efter att ha haft så inrutade rutiner som vi hade i höstas med tempar och grejer så är det svårt att ställa om sig och fatta att han faktiskt inte behöver det längre, även efter nästan fyra månader. Men jag är på god väg iallafall.

Sista dagen pa semestern

Har varit lite dalig pa att blogga fran USA men har ju ett underbart skal till det. Vi har verkligen haft en underbar semester hela familjen och faktum ar att det ibland gatt nastan en hel dag innan jag tankt pa Alex s cancer  eller som vi tror och hoppas fd cancer. Men ju narmare man kommer hemresan desto mer dras man in i rontgen undersokningar, ultraljud pa hjartat och allt annat som vantar oss nar vi kommer hem. Har har man liksom fatt distans till allt elande och hor och hapna vi har alla borjat sova pa natterna!!
man kan ju bara hoppas att det haller i sig aven nar vi kommer hem.
Alexander ser friskare ut an nagonsin och fortsatter att ga upp i vikt. han har fatt haret tillbaka och ar brun som en pepparkaka! Om man jamfor korten fran i hostas med alla dessa harda blockbehandlingar kan man inte tro att det ar samma pojk! kanns sa skont!
Nu borjar oron infor nasta rontgen som ar i maj komma smygande...suck kommer denna oro nagonsin atminstone bli mindre?
Vi tror o hoppas! Imorgon atervander vi till Sverige igen sa nasta gang jag bloggar kommer det ater finnas prickar over alla o n och a n !

Fort Lauderdale USA

Var andra dag har precis borjat och vi har redan foralskat oss i Florida!Det ar valdigt varmt och fuktigt men det gar bra anda. Idag blir det poolen och en golfrunda pa Doraal i Miami. Igar var vi pa Sawgrass Mills ett enormt outlet dar man latt hade kunnat om man haft mojlighet och rad att kopa det mesta i varje butik. Ett fynd blev det iallafall ett par calvin klein shorts for 200 kr! Barnen stortrivs och maten ar underbar!
igar blev en liten drom jag haft verklighet nar jag antligen fick bestalla en Philly steak! Bland det godaste jag atit! Alexander mar bra och precis som onkologerna forutspadde sa ar han mycket battre i sin nastappa!
Tank vilken grej fran NAL i hostas till Florida i var! Resan har verkligen varit lang och nu ska vi njuta njuta njuta av semestern och av varandra!!