Tillbaks till verkligheten

Så var man tillbaks till Sverige och verkligheten igen. Vi har alla haft jetlag som äntligen börjar släppa.
Ja nu är det dags att ta tag i allt man skjutit åt sidan. Redan när vi kom hem efter ett dygn på resande fot utan sömn möttes jag av en halvmeter post. Suck... Nu börjar tider till Alexanders planerade undersökningar droppa in. Den andra maj har han fått tid för ultraljud på hjärtat för att utesluta att han starka cellgiftsbehandling han fått inte skadat hjärtat på något sätt. Senare i maj blir det ny CT av buken och undersökning av njurarna. Tror iallafall han slipper KROM undersökningen som han gått igenom så många gånger på Östra och som inte är något han direkt tycker om. Blir en annan typ av röntgen på NÄL. Sedan väntar kuratorstider mm mm listan tar aldrig slut! och inför varje besök och väntan på svar blir jag alltid lika orolig. Alexander håller huvudet kallt och tycker jag ska sluta oroa mig för allt. Vet ju att han har rätt och jag har tagit en steg i rätt riktning..jag har slutat att känna på hans panna om han har feber och fiska upp tempen i tid och otid..
Efter att ha haft så inrutade rutiner som vi hade i höstas med tempar och grejer så är det svårt att ställa om sig och fatta att han faktiskt inte behöver det längre, även efter nästan fyra månader. Men jag är på god väg iallafall.