Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
fredag 27 april 2012
Älskade Småland
Älskade Småland här i vårt sommarhus kan man verkligen ladda sina batterier! Vet egentligen inte varför jag trivs så bra här men det är nog det att det blivit vårt" hämta krafter ställe" efter cancern.när det var som värst i höstas längtade vi att vi skulle få komma hit igen, det kändes helt omöjligt då. Alex frågade någongång i början av behandlingen om han någonsin skulle få se småland igen. Nu är det iallafall fullt möjligt att åka så ofta vi vill, det finns ju inga cellgiftet, port à Cath eller infektioner som kan stoppas oss o gissa om det känns konstigt?!
Underbart men konstigt!
Nu sitter vi iallafall i vårt mysiga sommarhus framför öppna spisen och bara myser! Det här är livet! Vårt andrum!
En tanke slår mig plötsligt när vi sitter här o myser och det är att Alex är frisk idag inget kan stoppas oss och leva livet! Vi kan göra allt! Och det ska vi göra med! Livet är för kort o sårbart för att skjuta saker på framtiden
Nu gäller det att leva! Just idag är mina underbara barn här hos mig glada och friska!
Mina killar är mitt allt, mitt livs kärlekar!
Och just nu är jag lycklig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan bara instämma.
SvaraRaderaKram N