Mina barn och jag

Mina barn och jag
Mina barn och jag

fredag 30 september 2011

Feber igen!

Så var det dags för febern igen. 38 grader inatt så då var det bara att åka in till sjukhuset och där är vi kvar. Alexander har dessutom mer ont nu. Fått Fortum (penicillin) då hans värden är på väg ner mot botten. De neutrofila var inatt 0,67. Som om det nu inte skulle vara nog så har lillkillen fått ont i halsen och kräkts inatt. Känns jättejobbigt att jag inte kan vara med båda två och pyssla om dem..vet dock att lillkillen är i goda händer hos Niklas. Vi har inte sovit mycket inatt så kaffebryggaren här på Onkologen har gått varm. Trots att man nu måste ha en hel del vana efter alla dessa dagar på sjukhus så är det omöjligt att få till kaffet. Antingen blir det så starkt att det är omöjligt att dricka eller också blir det diskvatten...verkar ju tyvärr som att vi får några dagar här så det är bara att öva vidare på kaffedoseringen

torsdag 29 september 2011

Räddning kom med posten idag!

Det har varit en helt ok dag, Alexander har ont i halsen och munnen men tack o lov inte lika mycket som efter förra blockbehandlingen. Han har faktiskt ätit en del idag och nu har räddaren i nöden kommit med posten..nämligen näringsshots! som dessutom smakar gott. Yes!Förhoppningsvis blir han inte lika stressad att han måste äta hela tiden. Sex små shots ger hela dagsbehovet av kalorier och vitaminer.
Christoffer har haft en härlig dag, han har varit på klassutflykt och var helt slut när han kom hem. Idag kom också hans dator som han ska ha i skolan. Vi fick lite vardag idag, en känsla av att faktiskt vara utanför bubblan som vi levt i sedan augusti. Lite vardag, hemlagad mat, skola allt det gör att just idag känns livet lite lättare. Trots den fruktansvärda ovissheten och oron som vägrar släppa taget om mig så har jag på något sätt börjat få en järnvilja att ta oss igenom detta och att allt kommer att bli bra. Det är de enda tankarna som finns nu och de hjälper! Något annat finns inte!

måndag 26 september 2011

Tredje dagen hemma

Tredje dagen hemma! Alex mår ganska bra även om vi trots allt fick ta en tur till sjukan igår när han fått flera blodtrycksfall under dagen. Han hade verkligen lågt blodtryck 80/43! Men alla blodvärden såg bra ut hb 109, vita 5 och crp 2! Så lågt crp har han inte haft sedan han blev sjuk. Än så länge känns det hoppfullt att han faktiskt kan få stanna hemma en dag eller två till. Ska på återbesök imorgon för ny provtagning...få se vad som hänt med proverna då.vi försöker njuta timma för timma för vi vet ju att när som helst kan feber dyka upp och då är det bara att flytta in på sjukhuset igen, låt säga såhär väskorna står packade bilen är tankad så vi är redo om det nu skulle vara så. Jag hoppas och ber varje dag att Alex ska få slippa en lika långdragen och smärtsam infektion som han fick sist..vad mer kan man göra?

söndag 25 september 2011

Peppar peppar

Alex har nu varit hemma två dagar efter sin cellgiftsbehandling och peppar peppar verkar det som vi vi blir hemma ännu en natt. Alex har tack o lov inte lika ont i munnen och halsen däremot har han haft två blodtrycksfall eller vad det nu är. Lite orolig är jag och har ringt in till sjukhuset för att se om han behöver komma in. Vi väntar spänt på besked. Annars har det varit en bra dag då Alex ätit och druckit bra. Vi kan bara hoppas att han inte behöver åka in ikväll...

torsdag 22 september 2011

Dag 4 på andra blockbehandlingen

Dagarna släpar sig fram och vi har alla hemlängtan, mest Alexander så klart. Vi ligger just nu på barncancercentrum på Östra sjukhuset och Alexander får sin andra blockbehandking med cytostatika. Giftpåse efter giftpåse pumpas in och jag är förundrad över hur han står på benen. Vi har lyckats vara hemma 4 dygn sedan den 9 augusti när hans tumör först upptäcktes så gissa att vi alla vill hem! Samtidigt känns det jobbigt att åka hem för då finns ju ingen röd knapp att använda i tid och otid när man behöver fråga något. Ändå det enda vi längtar efter är att sova i våra egna sängar, slappa i soffan ja klippa gräset vore underbart just nu.
Tyvärr så vet vi att risken är stor att Alexander får infektion efter behandlingen eftersom har får så mycket cytostatika och så intensivt. Tydligen är det det enda sättet att få bort cancern eller lymfomet som vi istället säger. Cancer.. jag har fortfarande svårt att ens ta in att min lille Alle, min son har cancer...kan ju inte stämma. Tyvärr så gör det ju det och den oro och ångest jag känner just nu går inte att beskriva. Jag kan inte kontrollera cancern, inte hjälpa Alex mot det han genomlider just nu, smärta, sprutor, giftpåsar.....jag kan bara vara mamma och stötta honom med all kraft jag har. Måtte jag hitta all kraft jag behöver för Alexs skull och för Christoffers skull.. Alexander har mitt i allt elände hittat en kompis här på barncancercentrum. det har hjälp alex genom dagarna och samtidigt har de någon jämnårig i samma situation att prata med. Jag undrar vad meningen med denna vidriga sjukdom är, Alexander ska gå i skolan, träffa kompisar leva livet! Alexander sa något klokt igår när vi pratade om cellgifterna igår, mamma jag måste bli sjuk för att bli frisk..
därför orkar han med alla hemska mediciner det är ju de som ska göra han frisk hur sjuk han än blir av dem just nu.