Dag 4 på andra blockbehandlingen

Dagarna släpar sig fram och vi har alla hemlängtan, mest Alexander så klart. Vi ligger just nu på barncancercentrum på Östra sjukhuset och Alexander får sin andra blockbehandking med cytostatika. Giftpåse efter giftpåse pumpas in och jag är förundrad över hur han står på benen. Vi har lyckats vara hemma 4 dygn sedan den 9 augusti när hans tumör först upptäcktes så gissa att vi alla vill hem! Samtidigt känns det jobbigt att åka hem för då finns ju ingen röd knapp att använda i tid och otid när man behöver fråga något. Ändå det enda vi längtar efter är att sova i våra egna sängar, slappa i soffan ja klippa gräset vore underbart just nu.
Tyvärr så vet vi att risken är stor att Alexander får infektion efter behandlingen eftersom har får så mycket cytostatika och så intensivt. Tydligen är det det enda sättet att få bort cancern eller lymfomet som vi istället säger. Cancer.. jag har fortfarande svårt att ens ta in att min lille Alle, min son har cancer...kan ju inte stämma. Tyvärr så gör det ju det och den oro och ångest jag känner just nu går inte att beskriva. Jag kan inte kontrollera cancern, inte hjälpa Alex mot det han genomlider just nu, smärta, sprutor, giftpåsar.....jag kan bara vara mamma och stötta honom med all kraft jag har. Måtte jag hitta all kraft jag behöver för Alexs skull och för Christoffers skull.. Alexander har mitt i allt elände hittat en kompis här på barncancercentrum. det har hjälp alex genom dagarna och samtidigt har de någon jämnårig i samma situation att prata med. Jag undrar vad meningen med denna vidriga sjukdom är, Alexander ska gå i skolan, träffa kompisar leva livet! Alexander sa något klokt igår när vi pratade om cellgifterna igår, mamma jag måste bli sjuk för att bli frisk..
därför orkar han med alla hemska mediciner det är ju de som ska göra han frisk hur sjuk han än blir av dem just nu.