Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
tisdag 15 november 2011
Onkologen NÄL och hem
Har just lämnat Onkologen och Alexanders värden är i bott men verkar ha stanna där nu. Neutrofila var idag 0,14 men trombisarna hade ökat från 22 till 28 så han behövde ingen transfusion idag. Elfte dagen hemma och vi är alla lite överaskade att vi ännu inte hamnat på NÄL. Peppar peppar..... Kan det nästintill omöjliga hända nu? Att han slipper infektion denna gång och att han får må bra och hinna ladda batterierna? Vi hoppas så för hans skull att det blir så. Samtidigt har vi ju varit med förr och vet att feber kan komma blixtsnabbt och allt ändrar sig. Jag vågar inte packa upp våra väskor men väljer att stuva in dem lite längre in i garderoben denna gång!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar