Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
tisdag 22 november 2011
Helt slut
Känner mig helt slut i kropp och själ. Känns som all ork försvunnit och kvar finns bara oro och en oändlig trötthet. Pratade just med kuratorn på NÄL och hon sa att det var Vanligt att känna såhär i slutet av behandlingen. Just nu ser vi framemot art få åka på någon resa efter allt detta och ladda batterierna. Vi hoppas och tror att det går att komma iväg. Just nu sitter jag på rum 20 och väntar på Alex som just blev kidnappad av läraren för en matte stund. Ja så glad var han inte åt det. Sedan väntar jag på läkaren för att se om vi kommer hem idag eller om det bara blir permis. Crp 15 idag och det talar ju för att vi snart checkar in på havregatan snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar