Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
lördag 12 november 2011
Hemma och myser
Fortfarande hemma!!!! Så glada för det. Var på NÄl igår och tog prover och värdena är på väg ner. Neutrofila har sjunkit från 3 till 1,7 och trombocyterna är nu 102. Om det inte dyker upp någon feber i helgen ska vi på ny provtagning på måndag . Denna vecka har varit underbar. Vi har varit tillsammans hela familjen! Jag har hunnit komma igång med träningen och har sprungit 5 löprundor och så har det blivit gymmet 3 gånger. Idag blev det en långpromenad. Känns som att det är en förutsättning att ta hand om sig själv för att orka. Vi har inte varit hemma så här länge sedan i augusti! 8 dagar känns som ren lyx. Det bästa är att Alex slapp blåsorna efter AA 24 blocket. Och nu är det bara ett block kvar! Nu ska vi fortsätta ha en trevlig lördag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar