Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
tisdag 1 november 2011
Tur i oturen
Har varit en intensiv dag med mycket behandlingar och en del krångel. På väg ner till lekterapin började Alexs dropp att läcka som tur var så var det inte cytostatikan utan det vanliga droppet som läckte! Tur i oturen. Några timmar senare slutade porten att fungera! Totalstopp trots nålbyte. Återigen tur att inga cellgifter var på väg in. Däremot behöver Alex mycket vätska annars kan halterna av methotrexatet bli för höga. Sköterskan ringer narkosen och vips är rummet fullt med folk i gröna kläder. Då fungerar porten helt plötsligt! Alex blir glad att slippa få mer stick denna kväll. Nu hoppas vi på en lugn o skön kväll... Peppar peppar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar