Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
torsdag 17 november 2011
Nu var de neutrofila borta igen.....
Fortfarande hemma även om det känns som vi hänger lite löst just nu. Tempen visade 37.6 idag och han har i vanliga fall 36.3 så nog börjar den stiga. Dock har den inte nått NÄL gränsen på 38. Peppar peppar. Crp var också högre idag på 16. Trombisarna och de vita var bättre men fortfarande fanns inga neutrofila att finna under luppen. Trots ihärdigt letande på labb hela dagen. På söndag ska mer prover tas för att se om han kan starta sitt bb 24 block på måndag. Det sista blocket!!!!!! Helt otroligt känns det. Lagom till första advent kan Alex vara färdig för gott! Vi vågar kanske inte hoppas på det men tanken finns där att han kan vara av med cancern i december! Har fått ett mått på tumören den är nu 8 gånger 3.5 cm. Så visst har behandlingen hjälpt. Jag vill såklart att "skiten" ska va helt borta och aldrig dyka upp igen. Jag hoppas det blir så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar