Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
fredag 18 november 2011
Hemma igen
Efter ett par timmar på Onkologen med en massa slötittande på en annan del av Köping så försvann febern igen. Fortfarande knappt några neutrofila 0,02 idag och crp hade stigit till 23. Vi fick åka hem men fick lova och ta febern ofta och komma tillbaka om den blir över 38 igen. Så nu tempar vi för fullt! Tror inte Alex kommer vilja se en termometer efter detta eller höra talas om neutrofila. Det sistnämda fick han dessutom i läxa denna vecka gissa vem som kan allt om neutrofila trombocyter vita röda blodkroppar? Alex lär få À på det provet. Ibland för det onda något gott med sig i detta fall högsta betyg i biologi. Tänkte passa på att tacka dig Stina för alla dina värmande ord och allt hopp du gett mig och Alexander. Du är guld! Stor kram till dig Elsa och de dina!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar