Alexander fick sin cancerdiagnos Storcelligt b cells Non Hodkins Lymfom i augusti 2011. I min blogg kan man följa mig Ulrica och mina barn Alexander och Christoffer genom denna fruktansvärda tid där oro, ångest och rädsla är ständiga följeslagare. Men jag vill också förmedla att man får en gåva i att ta vara på livet och ta vara på varandra en insikt man inte har till fullo innan det värsta av det värsta händer när ens barn blir allvarligt sjukt.
Mina barn och jag
måndag 7 november 2011
Blåsor och träningsvärk
Fortfarande hemma och det känns underbart. Alexander har börjat få blåsor i munnen men tycker inte att det gör så ont som det gjort tidigare. Han kan äta utan problem och vi är så glada så länge det håller sig på den nivån. Idag blir det influensaspruta till mamma och så ska jag och Alex in till Trollhättan och köpa nya x box. Han har fått en slant till det av Sebastians glädjefond för cancer sjuka barn. Han är överlycklig! Denna helg har vi utnyttjat till max. Har hunnit komma igång med löpträningen efter ett alltför långt uppehåll. Har man befunnit sig i vertikalt läge på sjukhus i tre månader är konditionen minst sagt obefintlig. Efter en km var jag helt slut! Ett gymbesök har också hunnits med. Det är knappt att jag går upprätt idag. Det bästa av allt är att grunden till altanen har gjorts färdig. Allt lämnades såklart huller om buller när Alex fick sin diagnos. Nu är den klar och hela familjen ser fram emot många lata dagar på den i sommar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar