Nu börjar vi om

Igår var första dagen på jobbet efter min långa sjukskrivning. Gissa om jag var nervös?
Jag har inte sett mina arbetskamrater sedan Alexander fick sin cancer i augusti förra året, än mindre varit innan för dörrarna. Saken är den att det gick över förväntan. Allt stöd jag fick av mina arbetskamrater gjorde min start på jobbet mycket lättare än jag trodde!
Nu är jag alltså tillbaka i livet, livet innan cancern eller inte. Inser att jag förändrats mer än jag trodde.
Vi, hela familjen har förändrats.
Inte bara negativt med en oro som aldrig försvinner och hemska tankar om vad som kunde ha hänt utan också på ett positivt sätt. Insåg igår att nu har jag en chans att starta om.  Alla har vi startat om på något sätt. Christoffer har bytt skola och trivs som fisken i vattnet med nya kompisar och lärare.
Alexander tar vara på varje dag genom att alltid försöka göra något kul varje dag. Han har också blivit en mycket starkare och lugnare kille, han har växt i sig själv. Jag har fått en annan syn på livet.
Inser att det är nu eller aldrig som vi ska leva livet. är ännu inte lika bra på att göra det som mina söner men jag blir bättre varje dag. Vad vill jag egentligen jobba med? är det verkligen nödvändigt att jaga runt med dammsugaren varje dag? frågor som gör att jag verkligen omprioriterat mitt liv.
Den hemska resan Alex varit med om gör också att familjen är det viktiga och vi står varandra mer nära än någonsin. Vi har blivit en viktig erfarenhet rikare, en erfarenhet som de flesta tack o lov inte får, att ens barn får cancer, att ens älskade storebror och vän får cancer eller som 14 åring drabbas av en allvarlig sjukdom. Vi har bestämt oss att ta vara på denna erfarenhet, det är ingen ide att stoppa den under matten vare sig vi vill eller inte så är den ju där och vi ska försöka vända det fruktansvärda som Alexander gått igenom till att starta om, börja om på nytt och fortsätta fira livet varje dag!