Nu firar vi livet!!! Alexanders röntgensvar visade ingen cancer...all clear! Vi pustar ut och inser att nu kan vi njuta ett tag till utan oro, ja iallafall någon månad innan det är dags att oroa sig inför nästa röntgen..
Det är så vi kommer leva de närmsta 5 åren!? Oron kommer aldrig försvinna men jag hoppas den kommer blekna med åren. Jag måste lära mig av Alexander att leva dag för dag och försöka att inte tänka på det hela tiden. Jag har kommit en bit på väg, en bra dag dyker tankarna bara upp två gånger per dag...
För även om vi slängt cancern i papperskorgen för ett bra tag sedan så är det hela så ofattbart, ibland undrar man om det verkligen hänt? hur orkade Alex? bodde vi verkligen på sjukhus i ett halvår? Vi som inte står ut en timma på onkologen numera...?
Det enda molnet på himlen denna veckan har varit att Alex fått en halsinfektion som inte verkar vilja ge sig. Med ett crp på 74 blir ju så klart mamma orolig! Men de andra proverna visade ingenting så det är väl bara att vänta ut det. De senaste dagarna har halsinfektionen dessutom fått sällskap av en rejäl ögoninflammation så Alex är såklart allt annat än nöjd. Egentligen skulle han varit på hajk med klassen men ligger istället med vita kompresser på ögonen i soffan...oturskillen!
Det är så vi kommer leva de närmsta 5 åren!? Oron kommer aldrig försvinna men jag hoppas den kommer blekna med åren. Jag måste lära mig av Alexander att leva dag för dag och försöka att inte tänka på det hela tiden. Jag har kommit en bit på väg, en bra dag dyker tankarna bara upp två gånger per dag...
För även om vi slängt cancern i papperskorgen för ett bra tag sedan så är det hela så ofattbart, ibland undrar man om det verkligen hänt? hur orkade Alex? bodde vi verkligen på sjukhus i ett halvår? Vi som inte står ut en timma på onkologen numera...?
Det enda molnet på himlen denna veckan har varit att Alex fått en halsinfektion som inte verkar vilja ge sig. Med ett crp på 74 blir ju så klart mamma orolig! Men de andra proverna visade ingenting så det är väl bara att vänta ut det. De senaste dagarna har halsinfektionen dessutom fått sällskap av en rejäl ögoninflammation så Alex är såklart allt annat än nöjd. Egentligen skulle han varit på hajk med klassen men ligger istället med vita kompresser på ögonen i soffan...oturskillen!
Hej, vi är tre tjejer som skulle vilja ställa dig lite frågor. Vi undrar om du har en mail adress eller telefon nummer som vi skulle kunna nå dig på? Annars får du jättegärna höra av dig till oss genom att maila sandra_garcia495@hotmail.com, josefin_94@hotmail.com eller frances.renstrom@gmail.com
SvaraRaderaHej, jag hittade din blogg här och jag känner sååå väl igen mig i det du skriver, min idag snart 22-årige son fick oxå lymfom när han var 16 ½ år, alltså för fem år sedan i juli 2007. Våra söner är mycket kloka, det gäller att fånga livet här och nu, man skakas om i livet när man drabbas av att få ett cancersjukt barn/tonåring, det som man tror inte kan hända, det hände... Från att i stort sett inte varit sjuk alls till att drabbas av cancer - ofattbart. Men på något sätt så fixar man det oxå, man har inget att välja på. Vi, dvs jag mamma Carina, pappa Jan, Andreas som varit sjuk och lillasyster Emelie (idag 18 år). Man blir såå sammansvetsade. Jag känner en enorm tacksamhet att allt hitintills gått bra. Andreas bor idag uppe i Umeå, där han pluggar på universitetet, långt hemifrån Skåne, allt är bara bra med honom. Han är vår allas hjälte, givetvis är även lillasyster Emelie det oxå, inte lätt att vara syskon heller. Detta drabbar ju hela familjen. Idag är jag engagerad i Barncancerföreningen Södra, det känns bra. Vill med dessa rader skicka er en stor, varm kram via cyberspacen och jag håller alla tummar och tår att allt går bra för din fina son och din fina familj.
SvaraRaderaAllt gott önskar jag er
Carina
Hej! Så glad att höra att din son mår bra idag!! Blir rörd av att höra hur bra det går för Erik och er familj! Det är det som är vår förhoppning om framtiden. Jag tackar från djupet av våra hjärtan för dina fina ord, det ger oss styrka ska du veta.
RaderaÖnskar er allt gott och en stor kram till er alla från oss!!!!
Oj vad jag kan känna igen mej i mycket som du skriver. min son har nyss avslutat sin behandling för ett lymfom och vi tror just nu att vi håller på att hitta tillbaka till livet. Vad nu det är?
SvaraRaderaHar läst på din blogg tidigare då jag själv är en bloggare. Hör gärna av dej om du känner att du vill. mammatanka.blogspot.se
Många stora kramar till er alla kämpar.
Precis som du skriver känner jag också, när behandlingen är avslutad börjar ett "nytt" liv. Precis som du skriver, hur blir livet nu? Nu är man inte längre cancermamma men man är heller inte bara mamma som man var innan. Allt har förändrats och världen är upp och ner. Tron man hade innan cancern att ingenting kommer hända mitt barn visar sig vara helt felaktig. Nu vet man vad som kan hända och lever därefter på något sätt. Iallafall gör jag det.
SvaraRaderaJag hör av mig på din blogg!
kram så länge!!