Mina barn och jag

Mina barn och jag
Mina barn och jag

torsdag 19 juli 2012

Nu slänger vi cancern i papperskorgen!

Det var alldeles för längesedan som jag bloggade! Samtidigt som det ju  är positivt att jag faktiskt inte haft något att blogga om, iallafall när det gäller Alexanders fd Lymfom.
Vi har nu kastat bort allt som haft med cancer och lymfom att göra. Vi tänker på cancern som något som vi slängt i papperskorgen, något som brinner upp i spisen och försvinner ut genom skorstenen ut i tomma intet och som förhoppningsvis aldrig hittar tillbaks till Alexander. Vi har med andra ord kommit en bra bit på väg att försöka komma vidare efter allt som hänt. Alexander är den som klarar det bäst, han var den första som slängde minnena av lymfomet i papperskorgen. För mig har det tagit mycket längre tid, men även jag har nu gått till soperna med "skiten". Inser ju att oro för vad som skulle kunna ha hänt eller vad som skulle kunna hända i framtiden är helt meningslös och dessutom alldeles för jobbig att ständigt bära på. Det är ju tyvärr inget vi kan styra över. Ingenting vi kunde gjort för att Alex inte skulle blivit sjuk. Det är som det är helt enkelt hur svårt det än är att leva med så kan inte "skiten" längre få styra  över Alexanders liv eller resten av familjens.
Alexander och jag tog en promenad i skogen för några dagar sedan och pratade om vad som faktiskt är viktigt i livet. Vi lekte med tanken att om vi bara hade en dag eller en timma kvar att leva, vad skulle vi gjort med den tiden? Svaret var enkelt, vara med sin familj, tala om hur mycket den betyder för oss. Tanken med detta var att när vi låg inne alla dessa långa dagar på NÄL och Östra så var det egentligen bara en tanke som höll oss uppe och det var att få samla familjen och vara tillsammans. Vi längtade efter lillebror som ju så ofta fick stanna hemma, familjen var uppdelad och det var en fruktansvärd känsla. Målet då var att få vara tillsammans allihop igen och samma mål har vi nu, att bara få vara en familj, en hel familj.
Det är lätt att det man lärt sig av en sådan här kris som att ta vara på varandra, leva varje dag som det vore min sista, tala om för alla hur mycket jag älskar dem, ta vara på livet och göra det som är roligt varje dag faller i glömska. Nu när allt gått bra återvänder man gärna till "gamla" tankar och vanor.
Vi försöker att ta till vara på det vi lärt oss, att livet är skört och att man aldrig ska ta livet för givet. Man ska leva livet. Kloka ord från min kloka son.
Ord jag ska försöka leva efter.
Igår kom Alexander ut från sitt rum och deklarerade att han tömt sin "cancerlåda", en låda full av mediciner och förhatliga salvor och tempar.
Med ett leende slängde han ut de sista bevisen att det funnits cancer i hans kropp.


1 kommentar:

  1. Så otroligt härligt att läsa om hur ni bearbetar Alexs sjukdom. Snart mkt snart är vi oxå där på väg mot det "normala" livet.
    Lycka till nu och fortsätt skriva och tänka som du gör.

    SvaraRadera